Radium

Radium
Nummer 88 Tecken Ra Grupp 2 Period 7 Block s
Ba ↑ Ra ↓ Ubn Francium ← Radium → Aktinium     [Rn] 7s2             88Ra                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	226,0254 u
Utseende	Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet	5 000 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	973 K (700 °C)
Kokpunkt	2 010 K (1 737°C)
Molvolym	41,09
Smältvärme	37 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	215 pm
Jonisationspotential	Första: 509,3 kJ/mol Andra: 979 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Rn] 7s2
e− per skal	2,8,18,32,18,8,2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	2
Oxider (basicitet)	RaO (stark bas)
Elektronegativitet	0,9 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur	kubisk rymdcentrerad
Ljudhastighet	1 620 m/s
Magnetism	icke magnetisk
Mohs hårdhet	≈ 1
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP 223Ra syntetisk 11,43 d α 5,99 219Rn 224Ra {syn.} 3,632 d α 5,789 220Rn 226Ra spår 1602 år α 4,871 222Rn 227Ra {syn.} 42,2 min β- 2,7179 227Ac 228Ra {syn.} 6,7 år β- 2,8942 228Ac
Säkerhetsinformation
Övriga faror Radioaktiv
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Radium är ett radioaktivt grundämne med atomnummer 88 och kemiskt tecken Ra, och tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Radium förekommer till liten del i uranmalmer därför att uran via ett antal steg sönderfaller till bly, och radium (²²⁶Ra) är ett av stegen. Radium sönderfaller genom alfastrålning till radon. Eftersom fler snabba sönderfall följer, uppstår även beta- och gammastrålning. Världsproduktionen av radium är idag relativt liten, cirka 30 gram per år.

Egenskaper

Elementärt radium är en vitglänsande metall som anlöps i luft och reagerar under vätgasbildning med vatten och syror. På grund av det radioaktiva sönderfallet lyser radium och dess salter i mörker. Detta kan förstärkas med ett fosforescerande ämne, och har utnyttjats i klockor, kompasser mm.

Man känner till 16 olika isotoper med masstal från 213 till 230 (ej 218 och 229) och halveringstider från bråkdelar av en sekund till 1 622 år (²²⁶Ra).

I naturen uppträder radium i likhet med övriga alkaliska jordartsmetaller som en tvåvärd jon, Ra²⁺. Kemiskt sett har radium därför stora likheter med framför allt barium.

Användning

Radium har ganska få användningsområden idag eftersom dess radioaktiva egenskaper finns hos andra ämnen som är lättare att hantera eller säkrare, till exempel ⁶⁰kobolt och ¹³⁷cesium.

Förr i tiden användes radium (speciellt radiumklorid) till att göra självlysande klockvisare. Efter att flera klockvisarmålare hade dött i skelettcancer (se vidare Radiumflickorna) förbjöds denna användning. Radium användes på klockvisare till slutet av 1950-talet, men numera använder man tritium.

Snart efter upptäckten uppstod kvacksalveri där radiumhaltigt vatten med mera sades vara hälsobringande. Efter en tid erfor man att radioaktiv strålning är hälsovådlig, och katastrof undveks genom att radiumhalterna i själva verket var obetydliga.

Blandat med beryllium eller bor används radium för att producera neutroner.

Förekomst

Radium bildas som en sönderfallsprodukt av uran och finns därför i uranmalmer som pechblände. I ett ton pechblände finns cirka 0,5 g radium. Utvinningen är mycket tidskrävande och kostsam.

Historia

Radium upptäcktes i form av radiumklorid av Marie Curie och Pierre Curie 1898. De framställde radiumföreningen ur pechblände. Metalliskt radium isolerades av Marie Curie och André-Louis Debierne 1910, genom elektrolys av radiumklorid.